VÄLKOMMEN TILL

I söndagens gudstjänst läste vi från Matteus 6:5-8. Vi samtalade om texten. Guds relation till oss? Vår relation till Gud? Bönen, hur påverkas den? Det var en fin stund och bland annat dök ett minne från min barndom upp. Jag var 11 år. Min mamma hade varit sjuk i cancer en tid och jag kommer än ihåg hur vi stod och såg efter bilen då hon åkte till sjukhuset sista gången. Farmor var hos oss barn de där dagarna då vi väntade och hoppades. Så en morgon ”Ni får vara hemma från skolan idag. Pappa kommer snart hem”.

​

Det var en trött pappa som kom. Vad gör en trebarnsfar som just mist sin fru då han kommer hem till sina barn? Min pappa tog med oss barn in i finrummet. Han berättade vad som hänt men framförallt minns jag hur han slog upp bibeln och läste; Herren är min herde, mig skal intet fattas,… … Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig, din käpp och stav de trösta mig…. Sedan bad han Fader vår tillsammans med oss. 

 

Min far tog sin tillflykt till Psalm 23 och bönen i en av livets svåraste stunder. Då jag ser tillbaka är jag övertygad om att Gud inte bara hörde och såg honom. Gud var också med honom varje dag hela livet. På samma sätt fungerar det än idag. Guds kärlek och omsorg finns för oss alla den dag vi väljer att ta emot den.

Varma hälsningar

Maria Bromander